Väsby IK fotboll
FC väsby united
Väsbys Historia
Om Väsby Fotboll
Väsby IK föddes i ett dike. En sommardag 1924 samlades ett gäng ungdomar på en gräsplätt för att lira boll. Platsen kallades för "Diket" och låg på den så kallade idrottsplatsen i Väsby (där Marabou ligger nu). Gemensamt för dessa ungdomar var att de var mycket intresserade av fotboll. Där bestämde de sig för att bilda Wäsby IK. En av dessa ungdomar var Gustav Johansson. "I början var det inte så allvarligt. Vi spelade fotboll för att det var roligt", berättar Gustav Johansson, som mest spelade center i B-laget.
Initiativtagare till det hela var Nils G Ahl. 27 år gammal var han en av de äldsta i församlingen. I ett gammalt tidningsurklipp, med anledning av Väsbys 40-årsjubileum, berättar Nils G Ahl om hur ett gäng grabbar, som hade hållit på att lira boll på Krukmakarnas, slog sig ner i ett dike och började diskutera om man inte skulle bilda en idrottsklubb. Sagt och gjort. På stubben - eller rättare sagt i diket - yxade man till en interimstyrelse med Nils G Ahl som ordförande. Wäsby IK kunde snabbt räkna in hela 38 medlemmar, som var villiga att betala hela två riksdaler i inträdesavgift. För egna pengar inhandlade de skor och dräkter. Dräkterna var gröna och vita, precis samma färger som Väsby IK:s fotbollsspelare än idag klär sig. Skorna då var lite klumpigare än dagens. - Det var kängor med förstärkning på tårna, berättar Gustav Johansson. Klubben kunde snart sätta upp både ett A-lag och ett B-lag samt ett juniorlag. Lagen fick mest spela träningsmatcher de första åren. Det tog nämligen lite tid för den nybildade klubben att bli medlem i Fotbollförbundet. Att det tog tid beror på att Väsby på den tiden inte fick vara med i Stockholmsdistriktet, utan skulle höra till Upplands distrikt. Men Väsbyborna kände mer samhörighet söderut än norrut och väntade då med inträde i förbundet tills gränserna vidgades, vilket skedde 1925. Det ekonomiska var naturligtvis ett stort problem för den nystartade klubben. Därför beslutades redan från starten att varje medlem skulle betala en krona i månaden. På den tiden var det en hel del pengar.
Det hela började alltså en solig sommardag 1924. Fotboll och friidrott är de två idrotter som i stort varit med alla sjuttio åren. Men också flera andra idrotter har funnits med under Väsby IK:s tak, som cykel, skidor, orientering och boxning. De första åren höll fotbollssektionen till på den gamla planen vid Löteborg, som låg söder om den nuvarande Mälarvägen. Utövarna av allmän idrott höll också till där. 1931, sju år efter att klubben bildats, nådde Väsby IK sitt första stora mål. Klubben hade fått en egen idrottsplats, Optimusvallen.
Invigningen var en tillställning med verklig pompa och ståt. Självaste prins Gustaf Adolf var med. Det första decenniet spelade Väsby i Stockholmsserien. I mitten av 30-talet gick A-laget upp i Östsvenskan, som är en motsvarighet till dagens div 1. Väsby hängde kvar i Östsvenskan fram till 40-talet. Sedan trillade laget ner i Stockholmsserien igen. I mitten av 40-talet var fotbollen inne i en rejäl formsvacka. Väsby IK Fotboll förde en relativt anonym tillvaro i nära tio år. 1958 vände det.
Några av klubbens medlemmar, bland annat Nils Ahl, Gösta Hammarsten och Gunnar Anterud, beslöt att ta ett rejält tag om situationen. De fick ordentlig fart på verksamheten. Det märktes också på matchresultaten. Väsby IK vann klass två i Stockholmsserien och gick rakt igenom klass ett och tog sig direkt upp till div IV. Under 50-talet lades också grunden för Väsbys ungdomsverksamhet. Gunnar Kilander bildade klubbens ungdomsfotboll. Ungdomssatsningen är alltsedan dess en mycket viktig kugge i klubbens verksamhet.
Väsby gick upp i division III 1964 (motsvarar dagens div II). Detta minns Björn Johansson mycket väl. Den avgörande matchen spelades på Optimusvallen. Väsby mötte Stockholm IF. "Väsby storsegrade med 4-0", berättar Björn Johansson. Den matchen är en av de matcher Björn Johansson minns speciellt från sina mer än tio år som målvakt för Väsby IK Fotboll. Björn Johansson var målvakt i Väsby en stor del av 60-talet och flera år in på 70-talet. Han har många minnen från Väsbys glansfulla 60-tal. "Årgången i Väsby 1965 var nog den bästa Väsby haft förutom den i år (läs 1994)", säger Björn Johansson. En annan match Björn Johansson gärna tänker tillbaka på var då Väsby spelade ut Sirius. På Sirius hemmaarena vann Väsby med 3-1.
Björn Johansson var inte målvakt enbart i fotboll. Nej, han vaktade målet i fyra sporter, nämligen i fotboll, ishockey, handboll och bandy. "Fast bandyn tog jag inte så allvarligt på. Bandy tränade jag inte så mycket, utan det var mest att spela match på söndagarna", berättar Björn Johansson. "Det var det vanliga då, under 60-talet, att idrottsmän sysslade med flera idrotter. Säsongerna för vinter- och sommarsporter var ordentligt åtskilda. Det var fullt möjligt att spela fotboll på somrarna och sedan spela ishockey under vintersäsongen". "Vi kom aldrig ut med boll på en sandplan förrän i mars. Det var inte så att man plogade upp någon plan under vintern", berättar Björn Johansson.
Åttiotalet, det var det decennium då Väsby IK Fotboll tog en plats bland de högre divisionerna och etablerade sig som en klubb i division ett. Kjell Anterud, uppväxt med Väsby IK, eftersom hans far var aktiv ledare i klubben i många år, berättar om åttiotalet. "Både på ledarsidan och sportsligt blev allt större och mer professionellt". Klubben expanderade och hade som mest ett fyrtiotal lag. Erik Granlund, som också arbetat ideellt för klubben i mer än tjugo år, berättar om den matchen han kanske minns mest av allt från åttiotalet. "Trots att jag inte såg den själv utan följde den per telefon, så minns jag matchen mot Gimo 1987. Gimo ledde med 3-1, men Väsby vände till seger med 5-3". Det var den segern som förde Väsby till division ett. I fem år låg Väsby kvar där. Men sedan åkte Väsby ner till division två, året var 1992. Första året i tvåan gick bra. Väsby blev tvåa och fick kvala till division ett. Men då, i sista kvalmatchen, på övertid, gick målen emot Väsby och Väsby fick stanna kvar ytterligare en säsong i tvåan.
Flera framstående spelare har fostrats i Väsby IK genom åren. Som exempel kan nämnas två målvakter vid namn Arne Lundqvist och Mats Wiksten.
Lunkan har spelat 140 allsvenska matcher för AIK under åren 1957-66, vilket placerar honom på en fjärdeplats bland AIK:s samtliga målvakter genom tiderna. Före sig har han bara Gustaf Sjöberg, Bernt Ljung samt Ronny Gustavsson. (Källa: AIK:s hemsida).
Mats Wiksten har vaktat buren i Väsbys A-lag i mer än 20 år, vilket är en fantastisk prestation.
Säsongen 2000 har ytterligare en Väsbyfostrad målvakt stigit i graderna. Det är Erland Hellström som värvats av Hammarby och vi hoppas att Erland kommer till en miljö där han kan utvecklas till en toppmålvakt.
